En supervarm majdag 2008. Moma och hennes söta dotter hämtade mig på hemmaplan för en utflykt till stranden. Jag passade så klart på att fota sötisen! =)
De blåmönstrade papprena är Pysselgummans!
Ursöta chipboards!
Nu till min förklaring om de fyra bitarna! Igår på dagen fick jag ett sms från Manda på den nya chokladen Marabou Polka. Jag har i flera dagar suktat efter den och tänkt att jag ville smaka. När hon kom hem hade hon sparat hela 6 bitar åt sin mor.
Jag lade undan dessa och bestämde att jag skulle smaska på dem framåt kvällen. Först middag och annat och sedan få mysa med chokladbitarna. Kan ju säga att snålvattnet rann hela tiden och jag gick och spanade mot mina bitar.
Kvällen kom. Mannen ville smaka. Efter noga övervägande bestämde jag att han kunde få två bitar, mindre kalorier för mig och jag skulle ju framstå som snäll också. Så jag gav bort två bitar. Satt och tittade längtansfullt på mina fyra bitar som var kvar.
Sonen dök upp. "Jag får smaka!". Då hade jag liksom fått nog. Abstinensen efter chokladen var enorm. Jag röt "FYRA BITAR! JAG HAR FYRA BITAR!!!" och tittade med mordisk blick på honom. Härdad som han är pojken muttrade han något om att jag inte var klok och gick därifrån.
För att retas stod han på håll och blängde på min choklad. Och i ett försök att vara rolig låtsades han att han skulle ta den! Jag försvarade den så klart med näbbar och klor och hunden trodde allt var allvar och skällde ut sonen och försvarade matten...
Satt i lugn och ro igen och funderade på vad jag skulle ha till mina chokladbitar. Kanske en kopp te? Gick och satte på vatten och satt och klappade lite på mina FYRA chokladbitar medan jag väntade på att vattnet skulle koka upp.
Vattnet klart! Gick ut i köket för att fixa te... och ser på min tillbakaväg hur HUNDEN STÅR OCH SMASKAR! Jag skrek! Och kastade mig fram (mannen såg helt förvirrad ut... han förstod inte alls vad som hände trots att han satt brevid chokladen). Slet upp hundens käftar och fick ut TRE bitar, en fjärde åt han upp. Nu är ju choklad faktiskt giftigt för hundar också... Men i det här läget var jag mest arg på att mina FYRA chokladbitar var fördärvade. Antagligen såg vovven hur vi slogs om dessa bitar och tänkte "De vill jag också ha!" För han har aldrig tidigare försökt ta choklad...
Jag säger bara FYRA CHOKLADBITAR! Var det för mycket begärt?? Va?? Fyra ynka bitar! Kaloriintaget blev ju garanterat bättre förstås... Om man nu ska se det positivt...
Jag lade undan dessa och bestämde att jag skulle smaska på dem framåt kvällen. Först middag och annat och sedan få mysa med chokladbitarna. Kan ju säga att snålvattnet rann hela tiden och jag gick och spanade mot mina bitar.
Kvällen kom. Mannen ville smaka. Efter noga övervägande bestämde jag att han kunde få två bitar, mindre kalorier för mig och jag skulle ju framstå som snäll också. Så jag gav bort två bitar. Satt och tittade längtansfullt på mina fyra bitar som var kvar.
Sonen dök upp. "Jag får smaka!". Då hade jag liksom fått nog. Abstinensen efter chokladen var enorm. Jag röt "FYRA BITAR! JAG HAR FYRA BITAR!!!" och tittade med mordisk blick på honom. Härdad som han är pojken muttrade han något om att jag inte var klok och gick därifrån.
För att retas stod han på håll och blängde på min choklad. Och i ett försök att vara rolig låtsades han att han skulle ta den! Jag försvarade den så klart med näbbar och klor och hunden trodde allt var allvar och skällde ut sonen och försvarade matten...
Satt i lugn och ro igen och funderade på vad jag skulle ha till mina chokladbitar. Kanske en kopp te? Gick och satte på vatten och satt och klappade lite på mina FYRA chokladbitar medan jag väntade på att vattnet skulle koka upp.
Vattnet klart! Gick ut i köket för att fixa te... och ser på min tillbakaväg hur HUNDEN STÅR OCH SMASKAR! Jag skrek! Och kastade mig fram (mannen såg helt förvirrad ut... han förstod inte alls vad som hände trots att han satt brevid chokladen). Slet upp hundens käftar och fick ut TRE bitar, en fjärde åt han upp. Nu är ju choklad faktiskt giftigt för hundar också... Men i det här läget var jag mest arg på att mina FYRA chokladbitar var fördärvade. Antagligen såg vovven hur vi slogs om dessa bitar och tänkte "De vill jag också ha!" För han har aldrig tidigare försökt ta choklad...
Jag säger bara FYRA CHOKLADBITAR! Var det för mycket begärt?? Va?? Fyra ynka bitar! Kaloriintaget blev ju garanterat bättre förstås... Om man nu ska se det positivt...
11 kommentarer:
Ha,ha! ja, tänk att man inte kan lita på någon!
:)
hahahahahaha
Katleen
Hahaha, men så hemskt. Så kan det gå när man spara på något gott.
Oj oj oj, inte bra. Ska jag skicka över den jag köpte idag till dig? ;-) Trodde minsann jag skulle få ha min ifred, men icke då - maken ska smaka! *chock* Men det kan han se sig om, ska ta med mig den på söndag när jag ska ut på äventyr *mooohhahahahahaaaa*
Vilken söt LO på I!
Ja, så kan det gå! Husdjuren är ju små lömska varelser:-) Vi har blivit av med 100 kr i trissvinst i ett nafs... lätt fånget, lätt förgånget. Men det finns väl choklad att köpa på stan, va??
Hi hi hi näe vad taskigt... Men då vet jag vad man kan bjuda dig på nästa gång vi ses :)
Urfin layout
Stackars dej som inte ens kunde få fyra små bitar choklad!
Nästa gång är det säkrast att du äter chokladen direkt! hihi
Tur att hunden inte blev sjuk iallafall.
Åhh så många härliga LO:er att kika på... :D Underbart med all färg du sätter till... älskar!! :P
Kraaaaaam
Och VARFÖR åt du dem inte på en gång? Mycket knasigt! Hade jag bara fått fyra bitar så hade jag slängt i mig dem på en gång... men jag har ju störrefamilj än du och är kanske mer van att vakta på chokladen... ;D
OM du åkt med mig imorgon hade jag köpt choklad som vi kunnat dela på. Nu får jag köpa choklad som jag måste smälla i mig helt själv. Taskiga du! Kram och må gott nu!
Tänk vad fyra chokladbitar kan ställa till med.
Finfina alster du har skapat!
Tack, Lucienne
Ha ha.. du är ju för rolig du. Men inte åt du väl upp de där chokladbitarna?
OCh de här korten på Isabel, de är ju... 3 år gamla!
Skicka en kommentar